Materialpaket: Esbo under inbördeskriget

Body

Esbo stadsmuseums satsning Esbo i inbördeskriget till ära av Finlands 100-årsjubileum öppnade ett fönster till händelserna för drygt hundra år sedan. Projektet hade som mål att komplettera och undersöka museets material om händelser och människoöden i Esbo under inbördeskriget. På den här sidan har vi samlat länkar till arkiv som lagts ut på webben och exempel på material om inbördeskriget som finns i Esbo stadsmuseums samlingar. Materialet kan utnyttjas av skolor och alla andra intresserade. Esbo stadsmuseums material kan användas fritt. Dokumenten får inte ändras utan tillstånd och om du publicerar det måste du nämna Esbo stadsmuseum. 

Leta efter nyheter om Esbo! – Nationalbibliotekets digitaliserade dagstidningar

Nationalbiblioteket har digitaliserat alla dagstidningar som utkom i Finland 1771–1920, och de kan användas fritt. Du kan söka enligt ämnesord, datum, publiceringsort och språk. Nationalbibliotekets digitala samlingar

TIPS: använd sökordet ”Esbo” eller ”Espoo” och begränsa sökningen till år 1917. Speciellt under hösten förekommer nyheter om mord som skett i Esbo före inbördeskriget.

Från arkivmaterial till läromaterial – Jag var där.  SKS och SLS läromaterial och arkivmaterial 

1918 – Jag var där är ett läromaterial, som bygger på arkivmaterial, och handlar om hur krig påverkar den enskilda människan och hela samhället. Exemplen i materialet kommer från olika håll i Finland. Materialet har producerats av Finska litteratursällskapet (SKS) och Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS). 

Bilder från Esbo under inbördeskriget

Esbo stadsmuseum har publicerat uppgifter om fotografier, föremål, kartor och dokument i museets samlingar. Endast en liten del av uppgifterna finns för närvarande i sökportalen Finna. Mer publiceras så småningom.
De bilder som stadsmuseet publicerat i Finna får användas fritt.
I Finna hittar du alla stadsmuseets bilder som anknyter till händelserna 1917–1918.

I Finna.fi kan du söka material som finns på mer än 100 museer, bibliotek och arkiv. Använd sökord för att finna bilder och annat material om inbördeskriget i Esbo både i stadsmuseet och andra samlingar.


MATERIAL OM TIDEN FÖRE INBÖRDESKRIGET

Befästningsverk kring Helsingfors från första världskrigets tid 

Finns det verkligen vallgravar mellan Westend och Nordsjö? År 1914 ändrades livet radikalt i Esbo och i resten av den nuvarande huvudstadsregionen. Ute i Europa härjade första världskriget. Ryssland började rusta för krig genom att bygga land- och sjöfästningar för försvaret av Helsingfors. Befästningsarbetena sträckte sig också till Esbo. Fästningar från I världskriget i Helsingfors med omnejd

Annukka Koskinens dagbok 1916

Annukka Koskinen var en 16-årig flicka år 1916, när första världskriget härjade och befästningsarbetena pågick. Annukka och hennes familj bodde på Bergans gård som låg i dagens Stor-Alberga. Det var där största delen av arbetet med vallgravar och befästningsverk pågick. Annukkas skarpsynta dagboksanteckningar om livet mitt i befästningsarbeten och världskrig handlar både om hur befästningsarbetena påverkade människorna i området och om de enskilda byggena och arbetarna på dem. 

”Jag glömde skriva att de i dag sköt med kanoner här, några var ena riktiga smällar, men jag darrade inte ett dugg. Ryssarna prövade några pyttesmå kanoner för sprängande av minor, som en finländsk ingenjör hittat på. De är de enda i sitt slag. Officerare var här i tio bilar. Så vitt jag vet var de nöjda med de små kanonerna. När de sköt skälvde en av husfruarna som om hon hade frossa och hoppade upp stup i kvarten, och en ryss flög på rygg. Jag tror att jag skryter för mycket om mig själv.” 18.3.1916

”Det är sannerligen skamlöst. I fjol tog de över tre stora byggnader, och de skulle ha tagit den sista om man inte hade klagat till guvernörens kansli. Hela sommaren byggdes förskansningar, hela backen full. Träd fälldes och andra planterades. Nog vet man ju att få av de träd som planterades lyckades överleva. --- Nu på våren har de övat och skjutit på våra åkrar. I förrgår kväll kom en befallning om att nästa dag klockan 12 ska huset, det stora lidret och bastun vara tomma” 4.6.1916

”En tredjedel (1/3) av Finlands män har tagits i tvångsarbete. En femtedel av alla affärer och fabriker (förutom krigsförnödenhetsfabriker) har ”satts i arbete”. Trafiken på gatorna i Helsingfors är nu mycket mindre än före bestämmelserna om tvångsarbete. Tills vidare har de inte tagit fler män. Framtiden kommer att visa hur det blir.” 24.6.1916

”Nu kan det hända att vi får åka bort härifrån för en tid. Åtminstone under den tiden då de spränger berget. Det kan hända att vi senare får order att helt lämna området. I dag meddelade en man att ladan måste flyttas bort ur vägen i morgon. De tror igen att allt går att vända upp och ner på en gång. Visst vänder de upp och ner på allt, men inte så att allt genast står färdigt.” 26.6.1916

Arbetarrörelsen vinner mark 

Arbetarna började bilda egna föreningar även i Esbo i början av 1900-talet. Föreningarna planerade samkväm och grundade talarsällskap för att medlemmarna skulle få erfarenhet av att tala, vilket behövdes för att främja arbetarnas ideologi. Eftersom arbetarföreningarnas idrottssällskap ordnade tävlingar och höll samkväm ledde det till mycket kulturverksamhet på orten. Arbetarrörelsen ville bland annat ha kortare arbetsdag och högre löner. Kommunal rösträtt var också en viktig fråga. I kommunalvalet hade man rösträtt om man betalat tillräckligt mycket skatt, vilket innebar att arbetarna som hade låga löner inte fick rösta. Medlemsantalet i arbetarföreningarna ökade i rask takt och allt fler nya föreningar bildades. I slutet av 1917 hörde uppskattningsvis 1 000 Esbobor till arbetarrörelsen. Läs mer om arbetarföreningarnas historia i Esbo: Tuomisto, Tero: Espoon työväenliikkeen historia 1950-luvulle. Parempaa aikaa rakentamassa. 1984. Boken kan lånas från Helmet-biblioteken och köpas i museibutiken på Glims gårdsmusem eller  EMMA Shop på utställningscentret WeeGee.

Det första riksdagsvalet i Finland – vilka partier fick Esbobornas röster? 

Det första riksdagsvalet i Finland ordnades 1907, tio år innan Finland blev självständigt. Du kan hitta information om hur många som hade rösträtt i de olika länen, samt om hur rösterna fördelade sig i de olika kommunerna. Valresultatet i Esbo finns på sidan 26. Statistikcentralen: Riksdagsvalen 1907 och 1908.

Läs om det första riksdagsvalets historia och Finlands självständighet riksdagens webbplats.

Infopaketet Riksdagen och självständigheten 1917

Kvinnors rösträtt 110 år.

Hur många människor bodde i Esbo under inbördeskriget? 

Statistiska årsböcker har getts ut i Finland i över hundra år. Ur dem framkommer bland annat hur många invånare en ort hade under olika tider. Årsböckerna finns i digitalt format på Statistikcentralens webbtjänst: Statistikcentralen, Statistisk årsbok för Finland 1919.

Jägarrörelsen

Ryssland ville förenhetliga riket och samtidigt försvagades Finlands särställning som storhertigdöme. Som en följd av detta uppstod i de finländska studentkretsarna jägarrörelsen, som ville åtskilja Finland från Ryssland. Med start 1915 åkte 2 000 unga män till en hemlig militärutbildning i Tyskland, som var Rysslands fiende i världskriget. När inbördeskriget bröt ut i Finland kom en del av jägarna och anslöt sig till de vitas trupper. Från villasamhället Grankulla (idag Grankulla stad) anslöt sig alla bröderna Heinrichs till jägarrörelsen. Ryssarna fick höra om detta och en arresteringsorder över brödraskaran utfärdades.

Heinrichsien lomake

Ett brev som guvernören för Nylands län år 1918 skrivit till polismyndigheterna om att bröderna Heinrichs ska arresteras.


MATERIAL FRÅN INBÖRDESKRIGETS TID 

Passerkort

I början av inbördeskriget låg södra Finland under rött styre och de som ville åka längs med järnvägarna måste ansöka om tillstånd av de lokala röda gardena. Walfrid Landén har beviljats en passersedel för resan mellan Alberga och Helsingfors år 1918. Beviljat av rödgardets stab i Alberga.

Kulkulupa Helsinki-Alberga 1918

Tidningen Fria Ord

De vitas hemliga tidning, som producerades i lönndom i februari–april 1918 i Helsingfors, som var under rött styre. Exemplaret har hittats i Villa Rulludd i Esbo.

Fria ord vapaa sana lehti
Fri ord vapaa sana lehti
Fira ord vapaa sana lehti 1918

Hemligt brev

I början av inbördeskriget var Helsingfors under rött styre. Många med vita sympatier skickade meddelande som hemliga brev. Arkitekten Karl Lindahl skrev 1.4.1918 ett brev till sin vän Alfons Juselius med osynligt bläck. Familjen Juselius vistades på Moisö och kunde inte följa krigets gång. I brevet berättas bland annat om tillgången till mjölk, men om man värmde upp brevet fick man fram en annan text som skrivits tvärs över och som handlar om det som hänt under kriget. Brevet smugglades i en mjölkleverans från Helsingfors till Moisö, där familjen Juselius var isolerad under vårvintern 1918.

Helsingfors 1/4 -18

Det med blyertspenna skrivna brevet:
"I dag fingo vi åter mjölk,det är skönt att få av den varan nu för tiden. Hof=tandläkaren Bensow dog senaste lördag. Han var ju över 90 år gammal. Min far [?] har farit till Sverge --- Mina många hälsningar Kalle." 

Det hemliga brevet: 
"Då jag antar att du icke får några nyheter dit ut försöker jag på detta sätt. Stryklodet måste vara mycket varmt. Man kan äfven få fram skriften genom att hålla pappret öfver lampan men det antändes mycket lätt. De hvita hafva vid sin offensiv i Fillppula Tagit 6,000 fångar 21 kanoner 100 kulsprutor. Tammerfors in togs senaste onsdag efter 3 dagars strid inne i staden, härunder stupade 1,500 och sårades 4,000 hvita De rödas förluster voro 6,000 stupade och 8,000 fångar --- Det påstås att Tyskarna icke kunna komma hit färrän det blifvit isfritt, då det nu är omöjligt för dem att proviantera. I Wasa har landstigit Tyskar, som är hos Mannerheim nu --- Får nu se om du kan tyda dessa rader ty det är äfven svårt att skrifva då jag ej ser vad jag skrifver..."

Karl Lindahlin kirje Alfons Juseliukselle Karl Lindahlin kirje Alfons Juseliukselle

Dokumentärfilm: Tyskarna tar Helsingfors 

I februari 1918 erbjöd Tysklands regering på finländares begäran hjälp åt senaten i Finland, som var vit. Tyskland var i färd med att ingå fred med Ryska rådsunionen i första världskriget, och nu hade riket som mål att skydda sina intressen genom att skapa buffertstater mot Ryssland. En ockupation av Finland med tyska trupper var en del av denna plan. Tyskarnas huvudstyrka bestod av Östersjödivisionen på omkring 9 000 man. Divisionen landsteg i Hangö 3.4.1918 under ledning kommendören generalmajor greve Rüdiger von der Goltz. Trupperna styrde kosan mot Helsingfors längs kustvägen och järnvägen. Redan medan de marscherade mot Helsingfors visste tyskarna att de skulle bli tvungna att inta den starka landfästningen i Alberga. På Nationella audiovisuella institutets webbplats kan du se en tyskinspelad dokumentärfilm om färden från Hangö till Helsingfors

Det yngsta offret i striderna i Alberga 

I Esbo fördes den enda egentliga striden under inbördeskriget mellan tyska soldater och finländska rödgardister i Alberga i befästningsverken från första världskriget. Trupperna drabbade samman den 11 april 1918. Vitgardister deltog inte i striden. Befästningsverken försvarades av omkring 1 500 röda, av vilka största delen var rödgardister från Esbo. Tyskarnas styrka var flerdubbel, trots att hela Östersjödivisionen inte deltog i sammandrabbningen. De röda förlorade över tio män, tyskarna två. En av de döda var tonåringen Sulo Palmu. Sulos lillebror (född 1908) berättade om händelserna när han själv redan var pensionär: 

”Pappa sa då när han åkte att försök nu hålla er, vi hade en stor sådan där mur i hörnet av rummet, så han sade att försök hålla er i skydd av den här muren ifall att det börjar komma mycket kulor.  Men han sa att den här platsen är säkert så i skymundan att det inte kommer att flyga några kulor här, inte. Och han sa till mig när han gick, att brorsan ska stanna här, han kommer inte med. Han sa till den här Sulo, min storebror, att han inte skulle komma --- han var bara med i arbetarföreningens orkester och så, han var så ung då. Och pappa gick och sa att till fånga låter han inte dom ta honom, att hellre skjuter han sig själv. Nå det här var ju inte så roligt att höra, vi hörde ju det här också lite som av misstag sen, vi barn. Och sen när det började, en tid efter att pappa gått, så kom storebror Sulo hem. Han hade varit någonstans där på arbetarföreningens hus, vad han nu sen ordnat där med, och kom hem, och sa att han går nu, att han hoppas att han ska hitta pappa där. Mamma sa att du far ingenstans, men pojken han for bara. Han gick till arbetarföreningens hus för att hämta ett gevär och hade sen hittat pappa, var de nu var, någonstans i Mäkkylä backen, på Vallberget eller var de nu var, tillsammans, när mamma sen hämtade dem därifrån.  Båda hade blivit träffade i huvudet, genom huvudet, så att de hade liksom legat där på berget och båda hade sen fått kulor genom huvudena.” 


MATERIAL OM TIDEN EFTER INBÖRDESKRIGET 

Webbplatsen Krigsdöda i Finland 1914–1922 

Sammanlagt 209 Esbobor förlorade livet till följd av inbördeskriget. Undersök antalet dödsfall på olika orter eller sök information om de döda. Du kan söka efter information om personer som omkommit i krigsförhållanden 1914–1922 enligt efternamn, förnamn, födelsedatum, yrke, folkbokföringsort, bostadsort, dödsort eller dödssätt.

Statsförbrytelsedomstolarnas domar (akter) 

Efter inbördeskriget år 1918 gavs uppdraget att döma dem som stridit på den förlorande sidan åt speciella domstolar, så kallade statsförbrytelsedomstolar. Dessa domstolar grundades för att tackla det stora antalet fall som stod på kö, som det ansågs att de andra domstolarna inte skulle hinna avklara. Lagen om statsförbrytelsedomstolarna och överdomstolen för statsförbrytelser godkändes av riksdagen 29.5.1918. De första statsförbrytelsedomstolarna inledde sin verksamhet två dagar senare, 31.5.1918. Flera av domstolarna verkade i samband med någon av de stora krigsfångelägren. Ovanför statsförbrytelsedomstolarna fanns överdomstolen för statsförbrytelser, hos vilken det var möjligt att vädja om nåd i en dom som en statsförbrytelsedomstol gett och som behandlade ärenden den fått av statsförbrytelsedomstolarna.
Du kan söka
domar  enligt namn eller aktnummer.

Läs mera om ämnet här (på finska).

TIPS: Använd webbplatsen Krigsdöda i Finland för att hitta Esbobor som dött på fångläger. Leta sedan med deras namn bland domarna och ta reda på varför de dömdes till fångläger.


Skyddskårsflaggan

De skyddskårer i södra Finland som stillat sig under inbördeskriget aktiverade sig genast efter kriget när de röda blivit besegrade.  De olika vita garderna slogs samman till en frivillig, riksomfattande skyddskårsorganisation. Skyddskårernas viktigaste uppgifter blev att upprätthålla ordningen och att gripa rödgardister som försökte komma undan. Skyddskårerna blev en viktig ideologisk aktör som upprätthöll minnet av frihetskriget ur de vitas synvinkel. Den första egentliga skyddskåren i Esbo, Alberga skyddskår, grundades 14.4.1918 i Alberga tre dagar efter striderna mellan tyskarna och de röda. Skyddskårens flagga designades av Akseli Gallen-Kallela. På flaggan visas huvudbyggnaden på Alberga gård. Flaggan tillverkades och skänktes av kvinnokommittén i regionen. Flaggan togs i bruk på skyddskårshuset 8.2.1920.

Alberga skyddskår lippu

Brev från en rödgardist 

Rödgardisten Arvo Mehtonen från Köklax blev tillfångatagen i samband med drabbningarna i Tammerfors. Han skrev hem till Esbo från fånglägret den 5 juni 1918:

”Bästa föräldrar! - -. Jag vet inte hur många år min dom kommer att bli. Kanske 10 år. De från Esbo pressar på så mycket. Den kan ännu avkortas när saken tas upp på torsdag. Jag skriver så fort jag får domen. Men oroa er inte, kanske det blir något av det hela  också. Snälla, skicka mej lite extra mat varje vecka, fast inte så mycket bröd, också lite är bra. Adressen är Tammerfors krigsfängelse, Barack 1, Nr 10 Arvo Mehtonen (från Esbo). Skriv sedan avsändarens (pappas eller mammas) namn tydligt. Farväl och ha det bra, önskar er son Arvo. Skriv ofta, så är det trevligare. Ha det så bra!”

Arvo hann aldrig höra sin slutliga dom, eftersom han avled av undernäring och sjukdom den 17 juli 1918. 

vankileirikirje vankileirikirje

Krigets spår

Minnena av inbördeskriget färgades länge av partiskhet. Genast efter kriget kom man ihåg händelserna ur de vita segrarnas perspektiv, tills de röda minnena senare började få plats. Senare omtalades kriget som en gemensam tragedi för hela nationen. Många barn till dömda eller döda rödgardister har berättat att de behandlades illa efter kriget. Valo Palmu, som bodde i Alberga, berättade på äldre dagar om sin barndom:

”Ja nog fick man ju ibland höra att man var ett rödyngel. Till och med av läraren. Läraren var ju bror till Sippola, det verkar alltså att den här jägaren var lärarens bror. I varje fall någon större pamp i skyddskåren och... Det ville ju nog vara lite så med läraren, att han förstås var på en annan sida än jag. Vi blev ju på sätt och vis sittande med det här att vi var röda, och inte går det någonsin ur. Att det har ju varit en del av mej sedan barnsben och man har ju sina egna åsikter.”


Fripass

Karl Nyholms fripass, enligt vilket han är befriad från tvångsarbetsinrättningen i Åbo och villkorligt frigiven och skickad till Esbo 2.8.1919. Han skulle låta stämpla sitt pass hos länsmannen en gång per månad och leva oklanderligt fram till strafftidens utgång 5.7.1924. Därefter förlorade han sitt medborgerliga förtroende för 10 år.

vapauspassi 1919
Vapauspassi 1919


TIPS: Leta fram Karl Gustaf Nyholms dom bland statsförbrytelsedomstolarnas domar. Varför dömdes han till tvångsarbete efter inbördeskriget? 

Den tyska befälhavarens tackbrev 

Generalmajor Rüdiger von der Goltz, som var befälhavare för Tysklands Östersjödivision, skrev i december 1918 ett brev där han tackade folket i Esbo för att de samlat in en donation till de tyska trupper.

”Helsingfors den 13 december 1918.
På mina truppers vägnar vill jag uppriktigt och hjärtligt tacka alla goda donatorer för den ädla gåva på 4 500 mark, som jag fick från Esbo kommun. Pengarna läggs till fonden för dem vars anhöriga stupat i Finland. Alla lyckliga som därigenom får hjälp kommer säkert alltid att med stor tacksamhet minnas de goda givarna.
von der Goltz, tysk general i Finland"

 

kirje 1918