Hur Weilin&Göös tryckeri blev Utställningscentret WeeGee

Body

Varifrån har Utställningscentret WeeGee fått sitt namn?
Det förflutna som Weilin&Göös boktryckeri

Utställningscentret WeeGee bedriver sin verksamhet i en arkitektoniskt betydande byggnad i Hagalund, Esbo, och utställningscentrets namn är en hyllning till byggnaden historia. Huset där Utställningscentret WeeGee verkar byggdes ursprungligen för boktryckeriverksamhet. Weilin&Göös bokförlag grundades under det förrförra seklet för att bedriva publicering av finskspråkiga läroböcker.

I Jyväskylä inledde 1863 det första lärarseminariet i Finland lärarutbildningsverksamheten. De studerande saknade dock läromaterial, eftersom förlagsverksamheten ännu låg i sin linda i Finland. 1872 beslutade seminariets gymnastiklärare, läromedelsförsäljaren K. G. Göös och en lokal ryskalärare, bokhandlare och förläggare A. G. Weilin att börja förlägga och trycka läroböcker skrivna av lärarna vid seminariet.

Den finskspråkiga förlagsverksamheten växte för varje årtionde, då både läskunnigheten och mängden finskspråkig litteratur ökade. Weilin och Göös flyttade verksamheten till Helsingfors och när lokalerna i början av 1960-talet hade blivit för små, flyttade företaget till Esbo. I början av 1960-talet hade man mellan de västra och norra förorterna i trädgårdsstaden Hagalund byggt ett småindustriområde, Flitarvägen och Flitarhörnet. En av tomterna på Flitarvägens industriområde såldes till Weilin&Göös boktryckeri som flyttade hela sin verksamhet till Hagalund, stadsdelen med rykte om att vara borgerligt och stabilt.  Konstnär Jaakko Somersalo rekommenderade sin vän Aarno Ruusuvuori till sin kusin Veikko Bonsdorff, som var delägare i Weilin&Göös, som arkitekt för tryckeriets nya byggnad som skulle byggas i Hagalund.


Vad är det speciella med WeeGees arkitektur?
Aarno Ruusuvuoris uppfinningsrika lösningar och betongbrutalism

Weilin&Göös tidigare boktryckeri är ritat av professor Aarno Ruusuvuori (1924–1992). Detta huvudverk för konstruktivismen i Finland är känt även utomlands. Huset byggdes i tre etapper åren 1964–1974. Av dessa ritade Ruusuvuori de två första för boktryckeriet. När Ruusuvuori inledde planeringsarbetet var han en 37 år gammal arkitekt och en pionjär inom konstruktivismen i Finland. Konstruktivismen är en arkitektonisk stilriktning som präglas av rationalitet och framhäver konstruktionerna, till exempel så att väggar ersattes med glas. De konstruktivistiska arkitekterna bedrev ett intensivt samarbete med industrin, eftersom de ansåg att verksamheten gav byggnaderna deras form och innehåll. Ruusuvuori hade inte ritat en enda industribyggnad, vilket sågs som en fördel, eftersom tidigare lösningar därmed inte band det nya planeringsarbetet.

Byggarbetena för den första etappen inleddes i februari 1963. I planeringen av byggnaden utgick Ruusuvuori från boktryckeriets produktionsprocess, som krävde ett så stort fritt utrymme som möjligt. Maskiner och redskap måste kunna placeras flexibelt i lokalerna. En tyngdpunkt i planeringen var att åstadkomma så tysta arbetsförhållanden som möjligt i den bullriga tryckerisalen och att ta hänsyn till de möjligheter som omgivningen erbjöd. Ruusuvuori ville ansluta fabrikshallen med sina maskiner sömlöst till naturen i Hagalund och lyckades göra detta med hjälp av de stora fönsterytorna. Det direkta solljuset, som störde boktryckeriverksamheten, eliminerades på byggnadens södra fasad genom att dra in fönstren på första våningen.  Den södra fasadens smala fönsterband och trägaller som skingrade ljuset släppte in varmt ljus endast indirekt. Hela den norra byggnadsfasaden däremot var av glas, vilket gav maximal nytta av det kalla och jämna norrljuset.

Utöver ljuset bildades tryckeriets viktigaste synliga element och dekorationer av betongytorna. Enligt den betongbrutalistiska byggnadsstilen som var typisk för 1960–70-talen lämnades betongytorna och ytornas mångahanda former obehandlade och synliga. Ruusuvuori var en av de mest kända finländska brutalisterna, och Hagalunds kyrka från år 1965, som han också har ritat, representerar samma stil.

Tryckeriet ritades av repetitiva delar, som kunde anslutas till varandra i det antal som verksamheten krävde. Ruusuvuori använde i sina planer ett modulsystem som i Finland utvecklades av Aulis Blomstedt. Betongen som material möjliggjorde alldeles nya bärande konstruktioner och former. En av tryckeriets byggnadsdelar består av fyra 27 x 27 meter stora delar och i mitten av varje del står en pylon med en diameter på tre meter. Med pylonkonstruktionen kunde tryckerisalen byggas till ett enda enhetligt utrymme. Husets åtta stora betongpyloner som sträcker sig fyra meter ovanför taket bär upp taket på den andra våningsplanen. Mellanbjälklaget bärs upp av mindre pelare. En innovativ lösning som Ruusuvuori och konstruktionsplanerare Bertel Ekengren uppfann var att integrera ventilationsanordningarna i pylonerna. Pylonerna och dragstängerna som utgår från dem radiellt är ett av husets kännetecken som syns på långt avstånd.

I april 1964 var boktryckeriets verksamhet redan igång. Sätteri-, tryckeri- och ombrytningsavdelningen låg på husets andra våning. På den nedre våningen låg varumottagningen, papperslagret, omklädningsrummen, matsalen och kontoren. I mars 1966 inleddes byggandet av den andra etappen, som varade ett år. Våren 1974 färdigställdes byggnadens tredje etapp som ritats av Bertel Ekengren. Denna nyaste del av byggnaden inhyser idag Södra Hagalunds gymnasium som inledde sin verksamhet i WeeGee i början av 2000-talet. Den fjärde etappen som ingick i den ursprungliga planen genomfördes aldrig.
 

Hur blev Weilin&Göös tryckeri Utställningscentret WeeGee?
Omvandlingen från boktryckeri till museicenter

WSOY köpte Weilin&Göös 1992 och flyttade sitt nya dotterbolag till Vanda. Weilin&Göös hade dock kvar sitt huvudkontor på den tredje våningen i det gamla tryckeriet i Hagalund fram till slutet av 1990-talet. Efter att tryckeriverksamheten upphörde bedrevs många olika slags tillfälliga verksamheter i huset. På den andra våningen, där EMMA idag har sina lokaler, fanns innebandyhallen Arena Center, och på den första våningen, där kontoren idag ligger, fanns en kinesisk restaurang. Helinä Rautavaaras museum flyttade till huset 1998, Södra Hagalunds gymnasium 2000 och samma år inrättade Esbo stadsmuseum en ny museienhet, KAMU, på byggnadens första våning.

Esbo stad köpte fastigheten 2001. Huset moderniserades i en omfattande ombyggnationsprocess och byggdes om till ett utställningscenter 2005. Efter omfattande rivnings- och sprängningsarbeten byggdes en ny byggnad på den gamla stommen. Betongelementfasaderna förnyades och i huset byggdes tiotals nya trappor, nya hissar samt fler än 300 alldeles nya rum. Under byggnaden sprängdes en nästan hundra meter lång källare. Vid ombyggnationen måste man ta hänsyn till de förhållandekrav som museernas samlingar och utställningar ställer samt fungerande tjänster för besökarna.

Utgångspunkten för den arkitektoniska och byggnadstekniska planeringen av ombyggnationen och totalrenoveringen var att industribyggnadens karaktär och fasader skulle bevaras. I arkitekturen bevarades de osedvanligt stora dimensionerna, såsom den över hundra meter långa enhetliga fasaden, oförändrade. Byggnadens öppna disposition bevarades genom att systematiskt koppla samman den stora huvudentrén och sidoentréerna och genom långa vyer mellan utrymmena. Den nya huvudentrén är en genomskärning av huset. Den är ett öppet utrymme som är 18 meter brett och lika djupt som hela byggnadsstommen och i dess andra ände öppnar sig en panoramautsikt mot tallskogen.

Byggnaden färdigställdes som kulturlokal i slutet av 2005. Utställningscentret WeeGee och det nya moderna konstmuseet EMMA inledde sin verksamhet 2006. Till utställningscentret flyttade då även Finlands Urmuseum från närliggande Nordvägen och Finlands leksaksmuseum Leikkilinna från Borgbacken. Första våningen i Utställningscentret WeeGee öppnades för allmänheten den 13 oktober 2006.

I detaljplanen har man skyddat Weilin&Göös tryckeris bärande konstruktioner, fasader, kontoren i den nordöstliga ändan, de runda utrymningstrapporna och övervåningens rymliga tryckerisal. Det omgivande Hagalund i sin tur är med Museiverkets beslut definierad som en byggd kulturmiljö av riksintresse, den enda från modern tid. Byggnadens arkitektur och det industriella arvet i Hagalunds trädgårdsstad skapar en utmärkt inramning för utställningarna och verksamheten vid museerna i Utställningscentret WeeGee. Huset har en total yta på 23 000 kvadratmeter, varav cirka 17 500 kvadratmeter används för utställningar och kultur. På framsidan av WeeGee har man dessutom placerat en skulpturpark, vars permanenta konstverk även kan ses från byggnadens insida, bakom de stora fönstren. På baksidan av WeeGee finns Futurohuset som i enlighet med sin ursprungliga funktion passar bra på den sluttande tomten som kantas av tallar.
 

Hurdan var WeeGees omvandlingsprocess ur arkitektens synvinkel?
Arkitekt Henna Helander berättar om planeringsarbetet 

De tiotals olika grupper som använder WeeGeehuset hade alla sina egna funktionella och tekniska krav och behov. Lokalplaneringen blev ett flera hundra bitar stort pussel. Museernas säkerhets- och ventilationskrav var särskilt höga. Säkerheten krävde såväl armerade väggkonstruktioner som galler i ventilationskanalerna och pansarglas, omfattande elektrisk säkerhetsövervakning och tiotals kameror både inomhus och utomhus. För att åstadkomma ventilationen som skapar rätt förhållanden var man tvungen att bland annat sätta in nytt, fyrdubbelt glas i fasadens glasytor och skräddarsy glaslisterna med bleck som fungerar som värmebrygga.

Byggnadens öppna disposition bevarades genom att systematiskt koppla samman den stora huvudentrén och sidoentréerna samt med långa vyer mellan utrymmena. Huvudentrén är en gemensam vistelselokal med olika slags platser där man kan vistas, upptäcka nya saker, ta en paus eller orientera sig på nästa aktivitet.

Det nya trapphuset med glastrappor lyser i landskapet i slutet av Flitarvägen. Besökaren kommer till WeeGeehuset genom en tallskog med Hagalundskänsla via en ny entréaltan. Altanen med sina ljusräcken och trappor samt caféets terrass gör det möjligt att använda den ljusa framsidan för både experimentella och traditionella kulturevenemang.

Byggnadens nya arkitektur föddes ur husets egen karaktär, en arkitektonisk tolkning av den nya användningen och ur de rådande ekonomiska realiteterna.

Den strama budgeten och den korta tiden som man hade för byggandet påverkade såväl lokalplaneringen som valen av material och byggnadsdelar samt utrustningsstandarden och detaljerna. I byggnadens arkitektur bevarades de osedvanligt stora dimensionerna, som den över hundra meter långa enhetliga fasaden. Trots de nya lokalarrangemangen lyckades man bevara långa vyer och passager genom huset. Tryckerisalen på andra våningen återställdes till ett öppet utrymme. Den konstruktionsmässiga karaktären stärktes genom att blottlägga betongbalkarna på den andra våningen och ta bort golvplattorna av plast. Betongens harmoniska monomaterialitet utvidgades även till mellanväggarna som byggdes av betongblock utan täckande ytor eller lister.

En motvikt för de tunga betongdelarna utgörs av de lätta stål- och glasdelar på ytterväggarna och inomhus som skapar rytmen i utrymmena. Genom glasytorna öppnas långa vyer både mellan olika utrymmen och ut till den omgivande naturen. Ett tema som skapar lätthet är olika slags färgytor som i regel är placerade på de nya skivväggarna eller på betongytor som varit målade sedan tidigare.

WeeGees nya fasta inredning består i enlighet med byggnadens anda av tydliga och enkla, lådor, skivor och plattformar som öppnar upp vyer. I väggarna med fack finns öppningar och färggranna nischer där man kan sitta. 

Av de gamla, betydande byggnadsdelarna kunde man bevara den vertikala stommen, takbjälkarna, mellanbjälklaget på andra våningen och en del av fasadens stålstommar. Golvet användes för att skapa en tolk av byggnadens historia. På det kan man läsa av byggnadens olika skeden: väggar som rivits, nya golvytor, stålplattorna som maskinerna stått på.

Det ursprungliga byggnadsmaterialet kunde inte bevaras i någon större omfattning och därför var man tvungen att välja något annat betraktelsesätt som respekterar byggnadens anda: det viktigaste utrymmet inomhus, fem kontor och byggnadsdelarnas dimensioner på fasaden bevarades, medan byggnadens egna systematiska lagbundenheter tolkades på ett nytt sätt. I WeeGee-huset skapades tydliga och starka svartvita ramar för en mångformig verksamhet och ett färggrant liv.

Henna Helander, arkitekt Safa/Airas Arkkitehdit Ky
 

Upptäck detaljer i WeeGee

Gårdsområdet

Restaurangens uteservering på byggnadens södra sida var förr i tiden tryckeriets lastkaj.

Fasad

Logotypen för Weilin & Göös tryckeri, ritad av den unge arkitekten Juhani Pallasmaa vid Aarno Ruusuvuoris byrå, är ursprunglig från år 1964.

1:a våningen

I korridoren mellan EMMA Shop och Finlands Urmuseum ser du skarven mellan byggnadens första och andra byggnadsdel. 1962–64 låg ytterväggen mellan de pelare som nu syns i väggen.

På golvet i KAMUs växlande utställning syns streck som visar var arbetstagarnas toaletter låg en gång i tiden.

Färgsättningen på metalldelarna på de stora fönsterväggarna i entrén är fortfarande i enlighet med Jaakko Somersalos ursprungliga färgsättningsplan.

2:a våningen

Den bästa utsikten över naturen i Hagalund, i vilken tryckeriet byggdes, får man i EMMA. Arkitekt Ruusuvuori ville att landskapet skulle synas inomhus. De stora fönstren gav dessutom naturligt ljus för tryckeriarbetet.

I delen Människa och makt i EMMAs samlingsutställning Beröring syns mittpunkten av husets andra byggnadsdel i taket: betongkonstruktionerna som leder till fyra stora pyloner bildar ett kors.

Läs mer

Arkitekt Aarno Ruusuvuori på Arkitekturmuseets webbplats.

Hagalund på Museiverkets webbplats.

Hagalunds trädgårdsstad på Arkitekturmuseets webbplats.

Vandra längs stadsstigen i Hagalund